hans värd. Ingmar hör, att amerikanaren Clifford har onda planer mot de frommas koloni i Jerusalem. Förestånderskan, mrs Gordon, är händelsevis bortrest till Jaffa. Ingmar begiver sig på väg för att underrätta henne, men skadar knät och blir liggande på landsvägen. Samma natt ser emellertid mrs Gordon i Jaffa nedanför sin altan Ingmar komma gående. Han uppmanar henne att strax resa hem. Hon gör så, och på vägen finner hon Ingmar ligga skadad. Ingmars heta önskan att rädda kolonien har liksom frigjort hans tankar från kroppen och uppenbarat dem för mrs Gordon.
Överallt i Selma Lagerlöfs berättelser taga hennes tankar liv och form av levande väsen. De uppenbara sig som allegorier, som talande röster, som manande drömmar. Själv är hon rent intuitiv. Det är i sin egen fantasis hemlighetsfulla djup, som hon skådar de sägner och syner, som hon sedan uppenbarar för oss, och man vet icke, huru eller på vilka vägar som dessa tankar inströmmat i hennes själ.
* * *
