I.
TIGGAREN VID SAINT-EUSTACHE.
D'ARTAGNAN HADE VÄL ÖVERTÄNKT VAD HAN
gjorde, då han icke genast begav sig till Palais-Royal;
han hade lämnat Comminges tid att hinna före
honom och sålunda kunna meddela kardinalen de
utmärkta tjänster som han, d'Artagnan, och hans vän Porthos
denna morgon gjort drottningens parti.
De båda vännerna blevo också mycket väl mottagna av Mazarin, som överhopade dem med artigheter och förklarade, att de redan voro mer än halvvägs till vad de önskade sig … det vill säga d'Artagnan till sin kaptensgrad och Porthos till sitt friherreskap.
D'Artagnan skulle ha tyckt mer om kontant valuta än allt detta, ty han visste mer än väl, att Mazarin lovade runt, men höll tunt; han skattade kardinalens löften föga mer än såpbubblor, men visade sig dock ganska belåten i närvaro av Porthos, vars mod han ej ville nedslå.
Medan de båda vännerna voro inne hos kardinalen, skickade drottningen efter denne. Kardinalen trodde det vara ett
