medel att öka sina båda försvarares nit, om han förskaffade dem tacksägelser från drottningen själv; han gav dem därför tecken att följa honom. D'Artagnan och Porthos visade honom sina dammiga, sönderrivna kläder, men kardinalen skakade på huvudet.
— Dessa dräkter äro mer värda än de flesta hovmäns, som ni träffa hos drottningen, ty det är bataljdräkter.
Drottning Annas hov var talrikt, glatt och stojande, ty efter att ha vunnit en seger över spanjorerna, hade man nyss vunnit en även över folket. Broussel hade nu utan ytterligare motstånd förts utom Paris och borde i denna stund befinna sig i Saint-Germains fängelser, och Blancmesnil, som samtidigt häktats, men vars arrestering försiggått utan buller eller svårigheter, var införd i Vincennes fångrulla.
Comminges stod bredvid drottningen, som frågade honom rörande de närmare omständigheterna vid hans företag, och alla lyssnade till hans berättelse, då han i dörren bakom kardinalen, som inträdde, varseblev d'Artagnan och Porthos.
— Ah, madame, sade han och skyndade fram till d'Artagnan, här är någon, som kan säga er detta bättre än jag, ty han är min räddare. Utan honom skulle jag sannolikt i denna stund sitta fast i fisknäten vid Saint-Cloud, ty det var inte fråga om mindre än att kasta mig i floden. Tala, d'Artagnan, tala!
Sedan d'Artagnan blivit löjtnant vid musketörerna, hade han väl hundra gånger befunnit sig i samma rum som drottningen, men hon hade ännu aldrig tilltalat honom.
— Nå, min herre, sedan ni gjort mig en sådan tjänst, så tiger ni? sade Anna av Österrike.
— Madame, svarade d'Artagnan, jag har ingenting att säga, utom att mitt liv står till ers majestäts tjänst.
— Det vet jag, min herre, det vet jag, sade drottningen, och det sedan långt tillbaka. Därför är jag också förtjust över att kunna giva er detta offentliga vedermäle av min högaktning och erkänsla.
— Tillåt mig, madame, sade d'Artagnan, att överlåta en del därav på min vän, för detta musketör vid Trévilles kompani, och som gjort underverk av tapperhet.
