— Monseigneur, jag har i min trakt en man, som kunde vara er till stor nytta.
— Vem är denne man?
— En handlande på Lombardsgatan, som har det största inflytande på småkrämarna i trakten.
— Vad heter han?
— Planchet. Han ställde ensam till ett upplopp för omkring sex veckor sedan, men då man sedan efterspanade honom, hade han försvunnit.
— Men kan ni då få reda på honom?
— Jag hoppas det. Jag tror inte, att han blivit arresterad, och som jag är hans hustrus biktfar, kan jag nog få veta, var han finns, såvida hon har kännedom därom.
— Gott, herr pastor, sök upp den där mannen och för honom till mig.
— Vid vilken tid, monseigneur?
— Klockan sex, om det passar er.
— Vi skola vara hos er klockan sex, monseigneur, svarade prästen, varpå han avlägsnade sig.
— Och ni, min herre? sade Gondy, i det han vände sig till pastorn från Saint-Sulpice.
— Jag, monseigneur, svarade denne, känner en man, som gjort stora tjänster åt en mycket populär prins. Han skulle bli en utmärkt upprorschef, och honom kan jag ställa till ert förfogande.
— Vem är den mannen?
— Greve de Rochefort.
— Jag känner honom också, men han är tyvärr inte i Paris nu.
— Han bor på Cassettegatan monseigneur.
— Sedan hur länge?
— Sedan tre dagar.
— Varför har han inte besökt mig förut?
— Man hade saagt honom, att… monseigneur ursäktar väl…?
— Ja visst. Vad hade man sagt?
