militäriskt snitt. Porthos förtjustes av en röd jacka och ett par gröna byxor; d'Artagnan, som på förhand bestämt sig i fråga om färgen, behövde blott välja bland de olika skiftningarna därav, och i den kastanjebruna rock, han iklädde sig, föreställde han precis en handlande, som dragit sig tillbaka från affärerna.
Grimaud och Mousqueton, som ej buro livré, voro redan helt och hållet förklädda. Grimaud liknade för övrigt i alla avseenden en lugn, stel och försiktig engelsman.
— Nu till det viktigaste av alltsammans, sade d'Artagnan Låt oss nu klippa av vårt hår för att inte bli skymfade av. pöbeln. Det är inte nog med klädseln, vi måste också bära håret såsom puritanerna bruka. Det är som ni veta den viktigaste yttre skillnaden mellan kavaljerer och covenanter.
I denna betydelsefulla sak fann d'Artagnan Aramis mycket motsträvig; han ville ovillkorligen behålla sitt långa hår, vilket var mycket vackert och som han alltid ägnade största omsorg. Athos för vilken alla dessa frågor voro likgiltiga, måste föregå honom med gott exempel. Porthos överlämnade utan invändning sitt huvud åt Mousqueton, som med saxen bortklippte stora massor av det tjocka och sträva håret. D'Artagnan klippte sig själv efter sin egen fantasi, och hans huvud blev ej olikt en medalj från Francois I:s eller Karl IX:s tid.
— Nu se vi rysliga ut, sade Athos.
— Ja, jag tycker att vi osa puritan, så att man kan rysa, svarade Aramis.
— Jag fryser om huvudet, sade Porthos.
— Och jag känner mig nästan få kallelse att predika, inföll d'Artagnan.
— Nu, sade Athos, då vi knappast känna igen oss själva, och följaktligen inte behöva frukta, att andra skola känna igen oss, så låt oss gå och se konungens intåg. Om han färdats hela natten, kan han nu inte vara långt ifrån London.
De fyra vännerna hade icke två timmar varit blandade i folkhopen på gatorna, förrän höga rop och livlig rörelse förebådade Karls ankomst. Man hade skickat en vagn emot ho-
