— Porthos, sade d'Artagnan, avfärda denne usling med ett enda knytnävsslag.
Porthos höjde sin fruktansvärda arm, lät den vina i luften likt en slunga, och den tunga massan föll med ett dovt ljud ned på nidingens huvudskål, som krossades därav.
Karlen sjönk till marken likt en oxe, träffad av klubban.
Hans följeslagare ville skrika och taga till flykten, men rösten svek dem och deras darrande ben ville ej bära dem.
— Säg dem även detta, Athos, fortfor d'Artagnan: Så skola alla dö, som glömma, att en fängslad man är helig, och att en fången konung är i dubbelt avseende Herrens representant.
Athos upprepade d'Artagnans ord.
De två karlarne stirrade ett ögonblick på sin följeslagares kropp, men hastigt återvunno de både röst och krafter och sprungo skrikande därifrån.
— Rättvisa är skipad! sade Porthos, i det han torkade sig i pannan.
— Och nu, sade d'Artagnan till Athos, tvivla inte på mig… var lugn, jag åtager mig allt, som rör konungen.
