II.
TORNET SAINT-JACQUES-LA-BOUCHERIE.
DÅ KLOCKAN FATTADES EN KVART I SEX, HADE herr Gondy slutat sina uträttningar och återvände till ärkebiskopshuset.
Klockan sex anmälde man pastorn i Saint-Méry. Prästen medförde Planchet.
— Monseigneur, sade pastorn i Saint-Méry, se här den person, om vilken jag hade äran att tala med er.
Planchet hälsade på ett sätt, som röjde en man, som varit i bättre hus.
— Ni är hågad att tjäna folkets sak? frågade Gondy.
— Det tror jag det, svarade Planchet. Jag är frondör i själ och hjärta, ja till den grad, monseigneur, att jag blivit dömd att hängas.
— Vad då för?
— Jag räddade ur händerna på Mazarins vakt en adelsman. som skulle föras tillbaka till Bastiljen, där han suttit i fem år.
— Och han hette?
— Monseigneur känner honom ganska väl, det var greve de Rochefort.
