XXVI.
CROMWELLS HUS.
DET VAR VERKLIGEN MORDAUNT, SOM d'Artagnan följt utan att känna igen honom.
Då han gått in i huset, hade han tagit av sig masken och det gråa lösskägget, vilket han anlagt som förklädnad, stigit uppför trappan, öppnat en dörr, och i det av en lampas sken upplysta, med mörka tapeter försedda rummet hade han träffat en man, som satt vid ett bord och skrev.
Denne man var Cromwell.
Som känt är, hade Cromwell i London två eller tre även för hans vänner okända tillhåll, vilka han yppade blott för sina mest förtrogna.
Då Mordaunt inträdde, upplyfte Cromwell huvudet.
— Är det ni, Mordaunt, sade han, ni kommer sent.
— Herr general, svarade Mordaunt, jag vilie se ceremonien ända till dess slut, och det uppehöll mig. Men ni, general, var ni inte i Whitehall?
— Nej, svarade Cromwell.
Ett ögonblicks tystnad uppstod.
