Sida:Myladys son del II 1925.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kroppar, men gråkapporna höllo stånd och marskalken måste draga sig tillbaka till Saint-Honorégatan, i det han lämnade fyra äv sina drabanter efter sig.

Han ryckte nu in på Saint-Honorégatan, men stötte där på Saint-Eustachetiggarens barrikader. Dessa bevakades icke blott av beväpnade män utan även av kvinnor och barn. Unge Friquet, ägare av en värja och en pistol, som han fått av Louvières, hade organiserat en trupp slynglar som han själv och åstadkom med dem ett fruktansvärt oväsen.

Marskalken trodde, att denna punkt var sämre bevakad än de andra och försökte här bryta sig igenom. Han lät tjugu man sitta av för att storma barrikaden, under det han med den övriga delen av truppen till häst skulle understödja de stormande. Dessa tjugu män marscherade rakt fram mot förskansningen, men bakom timmerstockarna, mellan hjulen på kärrorna och uppifrån stenhögarna öppnades nu en förfärlig musköteld, och vid ljudet av denna eld visade sig Planchets hillebardiärer i hörnet av kyrkogården och Louvières borgare vid hörnet av La Monnaiegatan.

Marskalk de la Meilleraie befann sig nu mellan trenne eldar.

Marskalken var en tapper man; han beslöt att falla på sin plats. Han gäldade skott med skott, och jämmerrop började höras bland mängden. De mera övade drabanterna sköto säkrare, men borgarna, som voro talrikare, krossade dem under en verklig orkan av järn. Soldaterna föllo omkring honom, som om det varit vid Rocroy eller Lerida. Hans adjutant, Fontrailles, fick ena armen krossad, hans häst fick en kula i halsen, så att han med svårighet kunde styra den, ty smärtan gjorde den nästan ursinnig.

Slutligen var detta yttersta ögonblick inne, då även de modigaste känna en rysning genomila sina ådror och svetten betäcka sin panna, då i detsamma hopen hastigt delade sig vid l'Arbre-secgatan under ropet: Leve koadjutorn! och Gondy visade sig i kåpa och mantel, vandrande helt lugn mitt i muskötelden och utdelande sina välsignelser lika obesvärat, som om han anfört processionen vid Kristi lekamensfest.

Marskalken igenkände honom och skyndade fram till honom.