— Nej, jag tackar.
— Om vi alla fyra äro arresterade och tillsammans, tror jag inte det är någon fara. Inom tjugufyra timmar skulle vi alla fyra vara på fri fot.
— Nej, min vän, sedan jag dödat Châtillon, alla Saint-Germaindamernas avgud, har min person vunnit för stor ryktbarhet för att jag inte i dubbelt mått bör frukta fängelset. Drottningen vore i stånd att som vanligt följa Mazarins råd, och Mazarin skulle säkert tillstyrka att låta döma mig.
— Gott, jag går då ensam och anhåller om audiens hos Anna av Österrike.
— Farväl, Athos, jag går och låter värva en armé.
— Vad då för?
— För att belägra Rueil.
— Var träffas vi?
— Vid foten av kardinalens galge!
De båda vännerna skildes åt, Aramis för att återvända till Paris, Athos för att bereda sig tillträde hos drottningen.
