XXXVII.
DROTTNING ANNAS TACKSAMHET.
ATHOS RÖNTE MINDRE SVÅRIGHET ÄN HAN väntat att erhålla audiens hos Anna av Österrike. Allt tycktes tvärtom gå efter önskan redan vid första steg han tog. Han beviljades audiens till dagen därpå, efter levern, vilken hans börd berättigade honom att närvara vid.
En stor skara uppfyllde rummen i Saint-Germain; aldrig hade Anna av Österrike, varken i Louvre eller i Palais-Royal. haft större antal hovmän omkring sig. Dock hade den förändringen inträffat, att denna skara blott tillhörde den lägre adeln, då däremot Frankrikes förnämsta ädlingar omgåvo herrar de Conti, de Beaufort och koadjutorn.
För övrigt rådde mycken munterhet vid detta hov. Den säregna karaktären hos detta krig var den, att flera visor diktades än kanonskott avlossades. Hovet diktade visor om parisarna, och parisarna smidde smäderim om hovet; stingen voro, om icke just dräpande dock ganska smärtsamma, i synnerhet som de å ömse sidor gåvos med åtlöjets vapen.
Men mitt under denna allmänna glättighet och detta skenbara gyckel läg likväl en stor och viktig tanke på djupet av alla sinnen. Skulle Mazarin förbli minister och gunstling eller
