XLIV.
VARI PORTHOS OCH D'ARTAGNAN FINNA SIG NÄRA SINA ÖNSKNINGARS MÅL.
KNAPPT TIO MINUTER DÄREFTER ANLÄNDE Aramis, åtföljd av Grimaud och åtta eller tio adelsmän. Han strålade av glädje och föll sina vänner om halsen.
— Ni äro alltså fria, mina bröder, fria utan min hjälp! Jag har då trots alla mina ansträngningar inte kunnat göra något för er!
— Förebrå dig ingenting, min vän. Du och ditt sällskap kommer oss nu väl till pass.
— Ja, jag har tagit mina mått och steg, återtog Aramis. Jag fick av koadjutorn sextio man, tjugu bevaka murarna till parken, tjugu äro posterade på vägen från Rueil till Saint-Germain, och tjugu äro kringspridda i skogen. Genom dessa strategiska anordningar har jag uppsnappat två kurirer från Mazarin till drottningen.
Mazarin spetsade öronen.
— Jag hoppas du på ett hederligt sätt skickat tillbaka dem till kardinalen? frågade d'Artagnan.
