ge efter så där, men vänta bara, vi skola nog utkräva hämnd. Vad betyder väl Broussel? Blott ett namn, icke en sak!
Så slug politiker Mazarin än var, bedrog han sig likväl denna gång. Broussel var en sak, ej blott ett namn.
Då Broussel följande dags morgon i en stor kaross gjorde sitt intåg i Paris med sin son Louvières vid sin sida och Friquet bakpå vagnen, rusade hela folket honom till mötes. Ropen: Leve Broussel! Leve vår fader! hördes från alla håll och ljödo som olycksbud i Mazarins öron. Drottningen däremot var helt lugn; hon tycktes välva några viktiga planer i sitt huvud, vilket ytterligare ökade Mazarins oro. Han kände hennes stolta lynne och fruktade ganska mycket det beslut, hon skulle fatta.
Koadjutorn hade återinträtt i parlamentet, mer konung än både kungen, drottningen och kardinalen tillsammans. På hans inrådan hade ett parlamentsedikt uppmanat borgarna att nedlägga vapnen och undanrödja barrikaderna. De visste nu mycket väl, att de blott behövde en timme för att åter gripa till vapen och en natt för att göra nya barrikader.
Planchet hade återvänt till sin butik; segern medför alltid amnesti. Planchet fruktade därför ej längre att bli hängd; han var övertygad, att om man blott försökte arrestera honom, skulle folket resa sig för hans skull, som det rest sig för Broussels.
D'Artagnan hade begagnat ögonblickets lugn för att skicka bort Raoul från Paris. Raoul hade till en början gjort invändningar, men d'Artagnan hade talat i greve de La Fères namn, och sedan den unge vicomten avlagt ett besök hos fru de Chevreuse, hade han återvänt till armén.
Endast Rochefort var mindre belåten med det slut sakerna fått; han hade ju skrivit till hertig de Beaufort, att denne skulle infinna sig. Hertigen skulle nu komma och finna Paris alldeles lugnt.
Han besökte koadjutorn för att fråga honom, om han ej borde skicka återbud till prinsen och tillråda honom att stanna på vägen, men Gondy besinnade sig ett ögonblick och sade därpå:
