Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nan avlägsnade sig, men innan han gick, kastade han en blick mot det draperi, varigenom drottningen inträtt, och varseblev därunder spetsen av en sammetssko.

— Jaså, sade han sig, Mazarin lyssnade för att utröna, om jag skulle svika honom. T sanning, den där italienske hycklaren är inte värd att betjänas av en hederlig karl!

Icke desto mindre inställde sig d'Artagnan punktligt på utsatt tid. Klockan halv tio inträdde han i förmaket.

Bernouin väntade honom där och förde in honom.

D'Artagnan fann kardinalen klädd som kavaljer. Han tog sig ganska väl ut i denna dräkt. men var blek och darrade något.

— Kommer ni alldeles ensam? frågade Mazarin.

— Ja, monseigneur.

— Och den hederlige herr du Vallon, få vi inte nöjet av hans sällskap.

— Jo, monseigneur, han väntar i sin vagn.

— Var då?

— Vid porten till Palais-Royals trädgård.

— Det är i hans vagn vi skola fara?

— Ja, monseigneur.

— Och utan annan eskort än er båda?

— Är inte det tillräckligt? En av oss vore nog.

— I sanning, min bäste herr d'Artagnan, ni förskräcker mig med er kallblodighet.

— Jag trodde tvärtom att den skulle inge er förtroende.

— Än Bernouin då, kan jag inte ta honom med?

— Det finns ingen plats för honom: han får komma efter ers eminens.

Båda gingo nu utför lönntrappan; Mazarin stödde sig på d'Artagnans arm, och musketören kände, hur han darrade.

De gingo över slottets borggårdar, där många vagnar, som tillhörde kvardröjande gäster, ännu väntade, kommo sedan in i trädgården och fram till lilla porten.

Kardinalen försökte öppna den med sin nyckel, men hans hand darrade så, att han ej kunde passa in den i nyckelhålet.

— Giv hit, sade d'Artagnan.

Mazarin gav honom nyckeln; d'Artagnan öppnade och stop-