Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vänster. Han ville blott be sin förre husbonde om, att de skulle begiva sig av på kvällen, då mörkret erbjöd större säkerhet.

Fram mot klockan åtta på kvällen, då skymningen började utbreda sig över gatorna, anträdde d'Artagnan färden, åtföljd av Planchet, och lämnade huvudstaden genom Saint-Denisporen.

Vid midnatt anlände de båda resenärerna till Dampmartin. Det var nu för sent att inhämta några upplyshingar. Värden på Sångsvanen hade redan gått till sängs, saken måste därför uppskjutas till morgonen därpå.

Tidigt följande dag skickade d'Artagnan efter värden. Denne var en av dessa listiga normander, som säga varken ja eller nej och alltid tro, att de skulle blottställa sig på något vis, om de svarade rättframt på den fråga, man gör dem, men d'Artagnan slöt likväl av de svävande svar han fick, att han borde följa vägen rakt fram.

Klockan nio på morgonen var han i Nanteuil, där han stannade för att frukostera. Här fick han veta, att godset Bracieux var beläget några mil från Villers-Cotterets.

D'Artagnan kände till Villers-Cotterets, dit han ett par tre gånger åtföljt hovet, ty Villers-Cotterets var vid denna tid ett kungligt slott. Han begav sig således på väg till denna stad och tog in på sitt vanliga värdshus, det vill säga Gyllene Delfinen.

Här fick han de mest tillfredsställande upplysningar. Han fick veta, att Bracieux låg två mil från denna stad, men att det icke var där, han borde söka Porthos. Denne hade verkligen legat i process med biskopen av Noyon om egendomen Pierrefonds, som gränsade till hans, och utledsen på alla dessa juridiska förvecklingar, som han ej förstod sig på, hade han, iör att få ett slut på dem, köpt Pierrefonds, varför han också lagt detta nya namn till sina förra. Han kallade sig nu du Vallon de Bracieux de Pierrefonds och bodde på sin nya egendom.

Man måste dock vänta till morgondagen; hästarna hade under dagens lopp tillryggalagt tio lieues och voro därför uttröttade. Om vägen kunde man ej gärna misstaga sig; man