Den här sidan har korrekturlästs
XIII.
HURULEDES D'ARTAGNAN, DÅ HAN ÅTERSER PORTHOS, FINNER, ATT RIKEDOM EJ ALLTID MEDFÖR LYCKA.
D'ARTAGNAN RED GENOM GRINDEN OCH befann sig nu mitt framför slottet; han satte just foten på marken, då en jättegestalt visade sig på stora trappan.
Vi vilja göra d'Artagnan den rättvisan, att tillstå, att han utan alla själviska beräkningar kände hjärtat klappa av glädje vid åsynen av denna resliga gestalt, som påminde honom om en hederlig och kär vän.
Han skyndade fram till Porthos och kastade sig i hans armar. Hela betjäningen, uppställd i en halvcirkel på vördnadsfullt avstånd, åskådade uppträdet med ödmjuk nyfikenhet. Mousqueton i första ledet, torkade sina ögon; den stackars karlen fällde oupphörligt glädjetårar, allt ifrån den stund han igenkänt d'Artagnan och Planchet.
Porthos fattade sin väns hand.
