XIV.
TVÅ ÄNGLAHUVUDEN.
DET VAR EN LÅNG FÄRD D'ARTAGNAN HADE framför sig, men detta oroade honom icke, ty han visste, att hans hästar hade fått hämta krafter ur de fyllda foderhäckarna i herrns till Bracieux stall. Åtföljd av sin trogne Planchet anträdde han alltså med gott mod den fyra eller fem dagars resan.
De redo nu vid sidan av varandra och språkade för att fördriva tiden. D'Artagnan avlade småningom sin egenskap av husbonde och Planchet sin av betjänt. Den senare var en förslagen herre, som efter sitt inträde i borgarståndet ofta saknat det rörliga livet ute på fält och landsvägar, de goda måltiderna på värdshusen och sällskapet med de förfinade ädlingarna, och i känslan av sitt personliga värde led han av att se sig nedsättas genom den ständiga beröringen med tarvligt folk.
Han höjde sig därför snart till rang av förtrogen åt den som han ännu kallade sin husbonde. D'Artagnan hade sedan flera år tillbaka icke öppnat sitt hjärta för någon. Därav följ-
