Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Andra rutan illustrissimo facchino Mazarini spelande Ignacio de Loyolas roll i tragedien med samma namn.

Tredje rutan illustrissimo facchino Mazarini stjälande premiärministerportföljen av herr de Chavigny, som redan trodde sig ha den i händerna.

Den fjärde slutligen illustrissimo facchino Mazarini, då han vägrade Ludvig XIV:s kammartjänare Laporte rena lakan, under förklaring att en konung av Frankrike ej behövde ömsa sänglinne oftare än var tredje månad.

Det var alltsammans kompositioner i stor stil, vilka för visso överstego fångens förmåga; han nöjde sig därför med att teckna utkasten och förse dem med underskrifter.

Men dessa utkast och underskrifter voro nog att väcka herr de Chavignys förtrytelse; han lät tillsäga hertig de Beaufort, att om han icke avstod från att utföra de tillämnade målningarna, skulle han beröva honom alla medel därtill. Herr de Beaufort svarade, att då man urståndsatt honom att skapa sig ett rykte med vapen i hand, ville han göra sig ryktbar som målare, och då han icke kunde bli en Bayard eller en Trivulcio, ville han bli en Michel-Angelo eller en Raphael.

En dag, då Beaufort promenerade på fängelsegårdens gräsplan, borttog man icke blott hans ved utan även kolen och askan på eldstaden, så att, när han kom tillbaka till sitt rum, hade han icke det minsta föremål, som kunde begagnas till penna.

Herr de Beaufort svor, gormade och klagade, att man ville låta honom dö av köld och fukt såsom Puylaurens, marskalk Ornano och storpriorn av Vendome, varpå herr de Chavigny svarade, att om han blott ville giva sitt hedersord på att ej befatta sig med historiemålningar, skulle man genast återgiva nonom ved och allt, som behövdes för att tända den.

Beaufort ville ej lova något, och hela den övriga delen av vintern förblev hans rum oeldat. Än mera, då han vid något tillfälle lämnade sitt rum, suddade man ut både tavlor och inskrifter, så att rummet åter blev rent och utan spår av ritningar.

Herr de Beaufort köpte då av en bland sina vaktare en hund, som kallades Pistache, ty det var ej fångarna förbjudet