XXIV.
ETT AV HERTIG DE BEAUFORTS FYRTIO RYMNINGSMEDEL.
OMSIDER FÖRGICK TIDEN FÖR FÅNGEN LIKSOM för dem, som ombestyrde hans flykt; enda skillnaden var, att den för honom tycktes gå långsammare.
Overksamheten plågade honom, och han längtade efter handlingens stund. Bortsett från de planer, han uppgjorde för framtiden, planer som, det måste man medge, dock ännu voro ganska dunkla och osäkra, innebar redan hans flykt en begynnelse till hämnd. Först och främst skulle den bli en mycket ledsam sak för herr de Chavigny, vilken han hatade till följd av de små förföljelser, denne övat mot honom, men ännu mer förtretlig måste den bli för Mazarin.
Hertig de Beaufort, som så väl kände till situationen i Palais-Royal och ej var okunnig om den förbindelse, som förefanns mellan drottningen och kardinalen, föreställde sig med hjärtlig förnöjelse hela den dramatiska effekt, som skulle framkallas, då detta rop från ministerns kabinett skulle tränga fram till drottningens rum: Hertig de Beaufort har rymt!
