under Chalais sammansvärjning för att uppsnappa Chalais brevväxling med ärkehertigen och var redan då nära att slitas i stycken, när jag blev igenkänd. Hur skulle jag då kunna fara dit igen? Jag skulle blott ha skadat drottningen i stället för att tjäna henne.
— Nåväl, ni ser nu hur illa de bästa avsikter ofta kunna tolkas, min käre Rochefort. Drottningen såg i ert avslag ingenting annat än en vägran. Hon hade under den avlidne kardinalens tid flera skäl att beklaga sig över er.
Rochefort smålog föraktligt.
— Det var just emedan jag väl tjänat kardinal Richelieu mot drottningen, som ni bort finna, monseigneur, att jag, efter hans död, skulle ha tjänat er lika väl mot hela världen.
— Mig, min herre! sade Mazarin. Jag är inte som Richelieu, vilken traktade efter högsta makten, jag är bara en enkel minister, som inte behöver några tjänare, då jag själv är drottningens. Hennes majestät är mycket granntyckt; hon fick veta er vägran, tog den för en krigsförklaring, och som hon visste, vilken överlägsen och följaktligen farlig man ni är, min käre Rochefort, så befallde hon mig att försäkra mig om er person. Se där hur ni kom på Bastiljen.
— Nåväl, monseigneur, sade Rochefort, jag tycker, att om det är av misstag jag befinner mig där …
— Ja visst, återtog Mazarin, allt det där kan naturligtvis ställas till rätta igen. Jag kan visserligen säga, att jag behöver goda vänner, pålitliga tjänare, det vill säga: drottningen behöver dem. Jag gör ingenting annat än vad drottningen befaller mig göra, förstår ni. Jag är inte som kardinal Richelieu, vilken handlade i egna intressen och efter sina egna infall. Därför blir jag heller aldrig en stor man som han, men jag är i stället en god man, greve de Rochefort, och jag hoppas kunna övertyga er därom.
Rochefort kände denna silkeslena stämma, som understundom lät undfalla sig ett slags väsning, liknande huggormens.
— Jag vill mycket gärna tro er, monseigneur, svarade han, ehuru jag för min del haft föga bevis på den godhet, varom
