Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Bundsförvanter! upprepade drottningen, i det hon skakade på huvudet.

— Ja, madame, återtog Winter, om jag återfinner några gamla vänner, som jag förr hade här, så ansvarar jag för allt.

— Gott, mylord, sade drottningen med det plågsamma tvivlet hos den, som länge varit olycklig, låt oss gå, och må Gud bistå eder!

Drottningen steg upp i sin vagn och Winter, åtföljd av två lakejer, red bredvid vagnsdörren.