— Men ni sade ju, att han bemötte er illa?
— Han skall nog bemöta mig bättre nästa gång jag träffar honom.
— Ni har då någon utväg att beveka honom?
— Jag har en utväg att göra mig fruktad.
Mazarin betraktade ytterligare den unge mannen, men då en blixt sköt fram ur hans ögon, sänkte han huvudet, och som han kände sig brydd av att fortsätta ett sådant samtal, öppnade han Cromwells brev.
Småningom blevo den unge mannens ögon dunkla och glasartade som vanligt, och han försjönk i djupa tankar. Sedan Mazarin läst de första raderna av brevet, sökte han med en förstulen blick utröna, om Mordaunt forskade i hans ansikte, men då han såg dennes liknöjdhet, sade han för sig själv med en omärklig axelryckning:
— Att låta sina affärer skötas av personer, som samtidigt sköta sina egna! Låt se nu, vad det här brevet innehåller!
»Till Hans Eminens, monseigneur, kardinal Mazarini!
Jag har önskat lära känna edra åsikter, monseigneur, i avseende på Englands nuvarande förhållanden. De båda rikena ligga varandra för nära, att icke Frankrike skulle intressera sig för vår ställning, liksom vi å vår sida intressera oss för Frankrikes.
Nästan alla engelsmän äro eniga om att bekämpa konung Karl och hans anhängares tyranni. Av allmänna förtroendet ställd i spetsen för denna rörelse, uppskattar jag bättre än någon dess natur och följder. I närvarande stund rustar jag mig till strid och skall leverera konung Karl ett avgörande slag. Jag skall vinna det, ty nationens hopp och Herrens ande stödja mig. Sedan detta slag vunnits, har konungen inga vidare hjälpkällor varken i England eller Skottland, och om han icke blir tillfångatagen eller dödad, så söker han att komma över till Frankrike för att värva soldater och åter skaffa sig vapen och pengar.
Frankrike har redan mottagit drottning Henriette och — antagligen ofrivilligt — närt inbördeskrigets låga i mitt fäder-
