Mazarin spratt till, där han satt på sin stol, vilket ej undgick den unge mannen och hejdade det förtroende, han utan tvivel ämnade giva honom.
— Min herre, sade kardinalen, ni hörde alltså vad jag sade? Jag valde Boulogne, emedan jag antog, att vilken stad som helst vore er lika god, men om ni föredrar någon annan, så uppgiv den. Ni inser nog, att jag, som är så omgiven av inflytelser, vilka jag endast genom yttersta försiktighet kan undvika, önskar, att ingen måtte få veta om er vistelse i Paris.
— Jag reser, monseigneur, svarade Mordaunt, i det han tog några steg åt samma dörr, varigenom han inträtt.
— Nej, jag ber, inte den vägen! utropade kardinalen livligt. Var god och gå genom det där galleriet, varifrån ni sedan kommer ut i hallen. Jag önskar, att ingen må se er gå ut; vårt samtal bör hållas hemligt.
Mordaunt följde Bernouin, som införde honom i en närgränsande sal och överlämnade honom åt en betjänt, i det han för honom visade den dörr, genom vilken han borde gå ut.
Därefter återvände han hastigt till sin herre för att till honom införa drottning Henriette, som redan gick genom galleriet med glasdörrarna.
