XXXIX.
MAZARIN OCH DROTTNING HENRIETTE.
KARDINALEN STEG UPP OCH SKYNDADE ATT taga emot drottningen av England. Han mötte henne mitt i galleriet, som låg närmast intill kabinettet.
Han visade en desto större vördnad för denna drottning utan svit och prakt, som han var medveten om, att han hade att förebrå sig sin girighet och sitt hjärtlösa bemötande mot henne.
Men bönfallande kunna giva sitt ansikte alla möjliga uttryck; Henrik IV:s dotter smålog, i det hon närmade sig den, hon hatade och föraktade.
— Ah, sade Mazarin för sig själv, vilken behaglig uppsyn hon antagit! Kommer hon kanske för att låna pengar av mig?
Han kastade en orolig blick på locket till sin kassakista och vände inåt infattningen av den kostbara diamant, vars glans drog blickarna åt hans hand, vilken för övrigt var vit och välvårdad. Olyckligtvis hade denna ring ej samme egenskap som Gyges’, vilken gjorde sin ägare osynlig, då han vände den såsom Mazarin nyss gjort.
