XL.
HUR DE OLYCKLIGA STUNDOM TAGA SLUMPEN FÖR FÖRSYNEN.
NÅVÄL, MADAME? FRÅGADE WINTER, NÄR drottningen avlägsnat sina tjänare.
— Vad jag förutsett, inträffade verkligen, mylord.
— Jag sade ju det på förhand.
— Kardinalen vägrar att taga emot konungen, Frankrike vägrar en olycklig furste gästfrihet? Det är första gången något sådant hänt.
— Jag sade inte Frankrike, mylord, jag sade kardinalen, och han är inte ens fransman.
— Men drottningen, har ni inte träffat henne?
— Gagnlöst, svarade madame Henriette, i det hon sorgset skakade på huvudet; drottningen kommer aldrig att säga ja, då kardinalen sagt nej. Vet ni inte, att den där italienaren styr allt, såväl i det yttre som i det inre? Dessutom skulle det inte alls förvåna mig, om Cromwell redan förekommit oss. Mazarin syntes förlägen, då han talade med mig, och likväl
