Sida:Myladys son del I 1925.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

mest smeksamma röst, ingenting annat än att bönfalla, att ni förlåter mina orättvisa misstankar, men jag älskar er så högt, att det inte bör förvåna er, att jag är svartsjuk till och med på det förflutna.

Ett småleende, vari låg ett obeskrivligt uttryck, flög över drottningens läppar.

— Gott, min herre, om ni inte har något annat att säga mig, så lämna mig, ni förstår nog, att jag efter det här har behov av att vara ensam en stund.

Mazarin bugade sig.

— Jag går genast, madame, tillåter ni att jag kommer tillbaka?

— Ja, men inte förrän i morgon, jag behöver hela tiden till dess för att hämta mig.

Kardinalen fattade drottningens hand, kysste den artigt och avlägsnade sig.