Sida:Myladys son del I 1925.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

V.
GASCOGNARE OCH ITALIENARE.

KARDINALEN ÅTERVÄNDE TILL SITT KABINETT, vid vars dörr Bernouin väntade. Han frågade, om något nytt inträffat, och om underrättelser utifrån inkommit. På hans nekande svar gav Mazarin honom en vink att avlägsna sig.

Sedan han blivit ensam, öppnade han dörren till korridoren och därefter till förmaket. D'Artagnan, som var uttröttad, sov på en bänk.

— Herr d'Artagnan! sade han sakta.

Den tilltalade rörde sig ej.

— Herr d'Artagnan! sade han högre.

D'Artagnan fortfor att sova.

Kardinalen gick då fram till honom och vidrörde hans axel med fingerspetsen.

Denna gång spratt d'Artagnan till, vaknade och befann sig genast på stående fot som en soldat under vapen.

— Här är jag, sade han, vem kallar på mig?