mening att säga mig, monsieur Fardet, att belägringen av Khartum och Gordons död och allt det andra var en stor bluff?»
»Jag nekar inte till att det var ett uppror, men det var lokalt, förstår ni, och är nu för länge sedan glömt. Sedan dess har djup fred rått i Sudan.»
»Men jag har hört talas om rövartåg, monsieur Fardet, och jag har läst om bataljer också, då araberna försökte inkräkta Egypten. Senast i förrgår, då vi passerade Toski, sade dragomanen, att där hade stått en strid. Är det också bara bluff?»
»Bah, min vän, ni känner inte engelsmännen. Ni uppfattar dem som ni ser dem med sina pipor och sina belåtna miner, och ni säger: 'Det där är hyggliga, godmodiga människor, som aldrig vilja skada någon.' Men de fundera och vänta och planera hela tiden. 'Här är Egypten svagt', säga de. Allons! Och så slå de ner som en fiskmås på en brödbit. 'Här ha ni ingenting att säga!' ropar världen. 'Packa er i väg!' Men England har redan börjat ställa allting i ordning, precis som den snälla miss Adams, då hon tränger in i en arabs hus. 'Kom ut', säger världen. 'Ja visst', säger England, 'vänta bara en liten minut, tills jag gjort allting fint och snyggt'. Världen väntar ett år eller så och säger sedan återigen: 'Kom ut.' — 'Vänta bara litet', säger England; 'det är oroligheter i Khartum, när jag ordnat den saken, skall jag med glädje komma ut'. Man väntar tills det är över, och sedan säger man åter: 'Kom ut.' 'Hur skall jag kunna komma ut', säger England, 'då det alltjämt är rövartåg och strider? Om vi lämnade Egypten, skulle det bli överrumplat.' 'Men det är ju inga rövartåg', säger världen. 'Jaså inte det?' säger England, och inom en vecka äro tidningarna fulla av beskrivningar över nya härjningar av dervischerna. Vi äro inte blinda allesammans, mr Headingly; vi förstå mycket väl hur sådana saker åstadkommas. Några be-