22
duiner, litet backschisch, några tomma patroner — och så är rövartåget färdigt!»
»Det är bra, sade amerikanen, det gläder mig att lära känna saken från den rätta sidan, ty jag har ofta grubblat över den. Men vad får England för sitt besvär?»
»Det får landet, monsieur.»
»Jag förstår. Ni menar till exempel, att där finns en förmånlig tulltariff för engelska varor?»
»Nej, den är densamma för alla.»
»Nå, men engelsmännen få alla koncessioner?»
»Alldeles, monsieur».
»Till exempel, järnvägen, som man håller på och bygger rätt igenom landet, den som går utmed floden, den blir en utmärkt affär för engelsmännen?»
Monsieur Fardet var en ärlig man, om han också hade rik fantasi.
»Det är ett franskt bolag, monsieur, som fått koncession på den järnvägsanläggningen», sade han.
Amerikanen kände sig brydd.
»Då tycker jag, att de inte få mycket för sitt besvär», sade han. »Men naturligtvis måste de på något sätt ha några indirekta fördelar. Till exempel, Egypten måste säkerligen betala och underhålla alla dessa rödrockar i Kairo.»
»Egypten, monsieur! Nej, de betalas av England.»
»Nåja, de förstå väl bäst sin egen sak, men jag tycker, att de göra sig bra mycket besvär för så ytterst litet i utbyte. Om de finna sig i att utan ersättning hålla ordning och skydda gränsen, varvid de ständigt hotas av krig med dervischerna, vet jag inte varför någon annan skulle ha någonting emot det. Säkerligen vill ingen förneka, att landets ekonomiska ställning förbättrats ofantligt, sedan engelsmännen kommo dit; det bevisas av tullrapporterna. Jag har också hört, att de fattiga nu kunna få rättvisa, vilket de aldrig fingo förut.»
»Men vad ha de här alls att göra?» utropade frans-
