Hoppa till innehållet

Sida:Mysteriet i öknen 1915.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
31

och de andra bistodo honom med prat och råd. Därpå dog sorlet bort, sällskapet däruppe gick nedför trappan, man tog god natt, dörrar slogos igen, och den lilla ångaren låg där tyst och mörk och orörlig i den höga Halfatrandens skugga. Och bortom denna punkt, som representerade civilisation och komfort, låg den gränslösa, vilda, oföränderliga öknen, halmgul och drömlik i månskenet, fläckad av kullarnas svarta skuggor.