»Ja, mr Stephens, jag tycker rätt bra om de engelska damskräddarnas sätt att sy promenadklänningar», sade miss Sadie bakom dem. »Men vad aftondräktsklänningar beträffar, tycker jag att de franska skräddarna ha mera stil än de engelska. Era modister ha ett strängare snitt, och de förstå sig inte lika bra på garneringskonsten med små band och slingor och sådant.»
Översten smålog mot Belmont.
»Hon är då åtminstone fullkomligt lugn», sade han. »Jag vill naturligtvis inte säga ut vad jag tänker till någon annan än er, och jag hoppas, att alla mina farhågor ska visa sig vara ogrundade.»
»Jag kan mycket väl tänka mig skaror av dervischer ute på plundringståg», sade Belmont; »men vad jag inte kan tänka mig, det är, att de just skulle råka komma till predikstolsklippan samma förmiddag som vi äro där.»
»Eftersom våra förehavanden minsann äro tillräckligt bekantgjorda och litet var vet en vecka på förhand, hur vårt program lyder och var vi äro till finnandes, förefaller det mig alls inte som någonting så märkvärdigt.»
»Det är en mycket svag möjlighet», sade Belmont i tvärsäker ton; men inom sig var han glad åt, att hans hustru befann sig i säkert förvar på ångbåten.
Nu hade de kommit klara för klipporna, och en sträcka av hård, gul sand utbredde sig ända till foten av den bergskägla, som låg framför dem. »Ay-ah! Ay-ah!» skreko pojkarna och piskade på åsnorna med sina käppar, så att de föllo i galopp, och hela sällskapet strömmade över slätten. Icke förrän man hade kommit till den stig, som slingrar sig uppför berget, ropade dragomanen halt.
»Nu, mina damer och herrar, ha vi kommit till Abusirs berömda predikstolsklippa. Från dess topp ska vi snart få njuta av ett panorama av märkvärdig rikedom. Men först torde ni observera, att på klippväggen äro överallt
