44
inristade namnen på stora män, som passerat den på sina resor, och somliga namn äro äldre än från Kristi tid.»
»Står Moses’ namn där?» frågade miss Adams.
»Tant då, jag förvånar mig över dig!» utropade Sadie.
»Min vän, han var i Egypten, och han var en stor man, och han kan ha färdats den här vägen.»
»Moses’ namn står där säkerligen och likaså Herodotus’», sade dragomanen allvarligt. »Men båda två äro för länge sedan bortnötta. Men där på den bruna klippan står Gordons namn. Det finns knappast ett berömt namn i Sudan, som man inte kan finna där, om man vill. Och nu ska vi med er tillåtelse ta farväl av våra åsnor och gå uppför gångstigen, och ni ska få se floden och öknen uppifrån toppen.»
Ett par minuters klättring förde dem upp på den halvcirkelformiga platå, som utgör klippans krön. Under dem på den bortre sidan var en lodrät svart klippa, hundrafemtio fot hög, och vid foten av den brusade den skummande floden. Den heta, stillastående luften fylldes av vattenstänk och strömmens dån mot klippblocken, som reste sig i dess mitt. Långt uppför och nedför floden kunde man följa dess lopp, som var en kvarts mil brett, med ansenligt djup och stark ström, blanka svarta virvlar och skumflagor här och där. På andra sidan låg en förfärlig ödemark av svarta, kringströdda stenblock, som floden hade fört med sig vid översvämningar. Åt intet håll syntes några tecken till mänskliga varelser eller boningar.
»På andra sidan», sade dragomanen och viftade med sitt ridspö mot öster, är militärlinjen, som förbinder Wady Halfa med Sarras. Sarras ligger i söder under det svarta berget där borta. De båda blåa bergen, som vi se mycket långt bort, ligga i Dongola, mer än hundra mil från Sarras. Järnvägen där är fyrtio mil lång och har varit mycket utsatt för dervischerna, som äro mycket glada att få förvandla skenorna till spjut. Telegraftrå-
