för min nya uniform). Blef det krig, var bragdernas väg öppen, och i värsta fall väntade en ärofull död (Beppo-Sommelius).
En krigsman på 16 år, som svurit fanan och vet sig stå under krigslagarne, får lätt förakt för skollagen. Högfärdsdjäfvulen trifs innanför vadden af den första vapenrocken. Lära läxor var intet nöje. Sätta näsan i vädret var krigsmans plikt. Röka cigarr på fastande mage var karlvulet: framför allt borde cigarrstump tändas på vägen till skolan.
På våren blef volontären kuggad i de skriftliga profven för studentexamen (dock icke i svenska, som falskeligen uppgifvits). En kommendering till befälsmöte lade balsam på såret, och fåfängan tröstade sig med utsikten att trots allt bli student vid 17 år, hvilket också lyckades.
Bland gamla papper från skolåren har jag funnit följande fragment.
Sveaborgs fall.
I fängelset på Sveaborg
satt löjtnant Kula än.
Men i armén det blifvit sorg
ty han var allas vän.
Nu satt han, stödd på tappra armen
och hjärtat klappade i barmen
af sorg och barm och kval.
Han hade gjort sitt val.
Han hade gjort sin plikt.
Och ingen nåd han tiggt.
Han åt förrädarn vågat säga
»Tungt är det guld, man dig har bragt!
Men ära är förmer än äga!
