Hoppa till innehållet

Sida:Några ord om eugenik (rashygien).djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Särtryck ur SOCIAL TIDSKRIFT, häft. 7—8, 1911.




Några ord om eugenik (rashygien).

Till de mest glädjande företeelserna i vår tid hör den vaknande sociala ansvarskänslan och det alltjämt växande intresset för det moderna samhällslivets problem. Det reformarbete, som särskilt under den sista mansåldern pågått, icke blott på det ekonomiska området utan även inom hälsovård och folkuppfostran, synes också ge rika löften för framtiden. Hygienen har redan kunnat inregistrera de vackraste segrar, — minskad dödlighet, ökad medellivslängd —; nykterhetsrörelsen samlar allt större skaror av vårt folk under sitt banér; folkupplysningen stiger, lagstiftningen har på allvar gripit sig an med frågan om skydd för de svagare och för de genom sitt arbete mera hotade individerna, och större summor än någonsin skänkas i våra dagar till filantropiska och allmännyttiga ändamål.

Naturligtvis är det ännu för tidigt att söka värdesätta resultaten av dessa strävanden, men det finnes dock vissa tecken, som tyda på, att man ej får vara allt för stor optimist med avseende på möjligheten att enbart genom dessa medel skapa ett bättre och lyckligare släkte. Och det kan med skäl ifrågasättas, huruvida det invecklade problemets alla sidor blivit tillbörligt beaktade och arbetet sålunda lagts på en tillräckligt bred bas. — Vid de reformer, som hittills blivit genomförda, eller som närmast stå på dagordningen, har man — helt naturligt förövrigt — i första rummet haft de nu verkande och uppväxande generationernas fördelar i sikte, varemot man fästat relativt ringa vikt vid alla de kommande, ännu ofödda släktledens intressen. Man har också i övervägande grad haft sin uppmärksamhet riktad på en förbättring av de yttre förhållandena, av den fysiska och psykiska miljö, inom vilken vårt släkte lever och utvecklar sig, och alltför litet tänkt på beskaffenheten av själva människomaterialet och ännu mindre på möjligheten att förbättra dettas inneboende egenskaper, dess arvsanslag.

Det kan ju icke förnekas, att yttre faktorer, sådana som hygieniska förhållanden, uppfostran, övning m. m., äro av den allra största betydelse för hela nationens väl eller ve, därigenom att de