kunna gynna eller hämma utvecklingen av en del goda eller dåliga egenskaper hos de enskilda individerna, men dessa faktorer äro icke i stånd att skapa något nytt, vartill icke anlag redan fanns förhanden. De förändringar till det bättre eller till det sämre, som individerna under loppet av sitt liv genomgå, äro i huvudsak av kvantitativ art och innebära egentligen blott ett starkare eller svagare förverkligande, eventuellt ett undertryckande av de förefintliga möjligheterna. Och vad som är ännu viktigare: dylika förändringar hava åtminstone såsom regel icke någon inverkan på individernas könsceller, på det groddplasma, den arvsubstans, som i sig innesluter alla de uppenbara eller latenta anlag, vilka individerna mottagit från sina förfäder och i sin tur kunna överföra på sina efterkommande. — Den gamla Lamarck’ska läran om ärftligheten av förvärvade egenskaper står numera icke högt i kurs bland biologerna, utan har mer och mer fått lämna rum för den uppfattningen, att föräldrar endast giva sådana egenskaper och anlag i arv åt sina barn, som de själva ärvt av sina förfäder. Tillämpat på föreliggande fråga, innebär detta, att t. ex. en person, som lider av en ärftlig defekt på intelligensens område, såsom svag begåvning eller medfödda anlag för brottslighet, visserligen genom en sorgfällig uppfostran stundom kan bringas därhän, att han nödtorftligen kan fylla en plats i samhället och under gynnsamma yttre förhållanden kan undgå att komma i kollision med rättvisan, men att uppfostran och miljö icke kunna omskapa denna individens groddplasma, och att det dåliga arv, han bär inom sig, med ganska stor sannolikhet kommer att övergå till hans efterkommande.
Varje ny generation kommer sålunda till världen med ungefär samma förutsättningar beträffande de inneboende anlagen som föregående släktled, och i stort sett måste den börja på nytt från samma utgångspunkt, från vilken dessa begynte sin utveckling. De materiella och kulturella arvedelarna kunna ju förökas och på så sätt den senare generationen bli bättre situerad än den föregående, men sådana egodelar hava ringa värde, om icke arvtagarne äga förmåga att förvalta dem och draga nytta av dem, om de icke samtidigt fått ärva det bästa av allt: hälsa och livskraft, energi och naturlig begåvning. Nationernas, — hela vårt släktes välbefinnande och lycka är därför i främsta rummet beroende på beskaffenheten av de arvsanlag, som genom könscellernas groddplasma överföres från generation till generation, alldeles på samma sätt som en skörds godhet framförallt bestämmes av utsädets beskaffenhet. Även på den bördigaste jord, även med den bästa ans och vård kan man ej skörda vete av ogräsfrö.
Det är ifrån dessa framförallt på biologisk, men även på historisk erfarenhet grundade synpunkter, som den moderna rashygienen i vidsträcktare mening utgår, då den såsom sitt huvudmål satt att undersöka och främja de naturliga betingelserna för utvecklingen av en i andligt och kroppsligt avseende god ras. Tydligtvis innefattar detta först och främst, att de blivande barnen redan från
