Sida:Några verser.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

Drömda fröjder.

Som himlens skyar färgas rosenröda,
när solen sig bak vesterns skuggor gömt,
men öfver dem ett sista skimmer tömt,
där hennes brutna strålar liksom blöda;

Så tyckas under lifvets strid och möda
de ljusa fröjder, som vårt hjärta drömt,
men som oss lifvet att försaka dömt,
i hoppets brutna skimmer skönast glöda;

Så tyckas hjärtats drömmar skönast då,
när kalla verkligheten dem föröder,
när som vid minnets aftonrand de stå.

Som vesterns sky i kvällen skönast glöder,
så tyckas de sin högsta skärhet få,
när hoppet i vårt bröst liksom förblöder.