Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18
Kanske månget hjärta ryser
så för lifvets minsta fläkt,
hvilar först, när det förfryser,
utaf dödens frost betäckt;
Först när lifvets vinter söfver
veka sinnet — liksom brer
grafvens kalla snö däröfver —
fruset ej det darrar mer.
