VI.
BRIGADGENERALENS RITT
Jag skulle vilja hava ett starkare vin i afton, mina vänner, bourgogne hellre än bordeaux! Det är nämligen så att mitt hjärta, mitt gamla soldathjärta, kännes tungt i mig. Det är något underligt med ålderdomen, som smyger sig på en. Man vet inte, man förstår inte; humöret är detsamma, och man glömmer hur ens stackars lekamen förfaller. Men så kommer det en dag då ett ljus går upp för en, då det hastigt som blixten av en vinande sabel blir klart för en vad man varit och vad man nu är. Ja, ja, så känner jag det i dag — det skulle i afton smaka mig med ett glas bourgogne, vit bourgogne, Montrachet — jag tackar er på det förbindligaste, min herre!
Det var i morse på Marsfältet. Ni får förlåta, mina vänner, att en gammal man talar om sina bekymmer. Ni såg revyn. Var det inte en ståtlig syn? Jag befann mig inom inhägnaden för de veteraner av officers grad, som dekorerats. Det här bandet på mitt bröst var min passersedel. Själva korset