henne om sin uppriktiga ånger, och nu voro de båda åter ett älskande äkta par. Skulle de så förbliva, var det kanske bäst att jag försvann, Varför skulle jag rubba deras husliga sällhet? Även mot min vilja kunde min blotta närvaro och åsyn icke undgå att utöva sin verkan på lady Jane. Nej, nej, jag måste slita mig därifrån — icke ens hennes övertalningsförsök kunde förmå mig att stanna. Åratal senare hörde jag, att familjen Dacre var en av de lyckligaste i hela landet och att intet moln vidare förmörkat deras levnads himmel. Dock vågar jag säga, att om han kunnat läsa i sin makas hjärta — men mer säger jag inte. En dams hemlighet tillhör henne själv, och jag fruktar att hon möjligen längesedan tagit den med sig i graven på någon kyrkogård i Devonshire. Kanske har hela den glada kretsen försvunnit, och kanske lever lady Jane själv numera endast i en gammal pensionerad brigadgenerals minne. Han kan åtminstone inte glömma!
