Hoppa till innehållet

Sida:Napoleons officer 1919.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

och blod, att han skall stanna under detta tak. Men han är en sann venetian, och när den första upphetsningen är över skall han förstå, att det inte kunde vara annorlunda.»

Jag hade blivit glömd under denna episod, och ehuru jag inte är den som är van att bliva förbisedd, skulle jag varit så mycket lyckligare, om de fortfarande negligerat mig. Men nu blängde den gamle presidenten åter på mig liksom en tiger, som kommer tillbaka till sitt offer.

»Ni skall få umgälla alltsammans, och det är inte mer än rätt att ni så får göra», sade han. »Ni, en främling, en uppkomling och äventyrare, har understått er att kasta kärliga blickar på sondottern till en doge av Venedig, som redan var trolovad med en ättling av familjen Loredano. Den som åtnjuter sådana privilegier måste betala ett pris för dem.»

»Det kan icke vara högre än de äro värda», svarade jag.

»Det där kan ni tala om för oss, när ni erlagt en del av betalningen», sade han. »Kanske skall ni då inte vara så stolt i hågen. Matteo, ni skall föra denne fånge till cellen med träväggen. I afton är det måndag. Giv honom varken mat eller dryck och för honom inför domstolen om onsdag kväll. Vi skola då fatta beslut angående hans dödssätt.»

Det var inte angenäma utsikter, men det var dock ett uppskov. Man är tacksam även för små ynnestbevis när ett ludet vilddjur med blodfläckad kniv