VIII.
RISEBERGA KLOSTER.
De äldsta klosterstiftelserna i Sverige tillhörde alla Cistercienser-orden[1]. En gammal urkund af danskt ursprung[2], men som visar sig väl underrättad äfven om vårt äldsta klosterväsende, berättar, att “konung Sverker i Sverige och hans gemål Ulwidis (Ulfhild) hos den helige Bernhard sjelf begärt munkar från Clairvaux”, att denna begäran blifvit beviljad och munkar hitskickade, hvarpå tvenne konvent af Cistercienser-orden i Sverige upprättades, af hvilka det ena förlades i Alvastra och det andra till en liten ö, Ludrö (Lurö), i Venern, hvarifrån det sedan flyttades till Varnhem.
Från dessa fasta utgångspunkter utbredde sig orden sedan med den skyndsamhet, att, ett sekel efter det första klostrets grundläggning[3], Cistercienserna inom landet räknade icke mindre än fjorton klostersamhällen, neml.: Alvastra, Vreta och Askaby i Östergötland, Varnhem och Gudhem i Vestergötland, Nydala och Byarum i Småland, Gutvalla eller Roma och Solberga på Gottland, Sko och Sigtuna i Upland, Vårfruberga samt Juleta eller Saba i Södermanland och Riseberga i Nerike.
Man har anmärkt såsom eget för Cistercienserna deras böjelse att för sina bostäder välja en skön natur och en vacker omgifning. Som bevis för detta påstående behöfva vi endast påminna om Alvastra och Varnhem. Det förra ligger inbäddadt i den lummigaste grönska vid foten af det herrliga Omberg; det senare utgör perlan i den grönskande krona, som omsluter
- ↑ Orden stiftades 1098, med hufvudsäte i Citeaux (Lat. Cistercium) nära Dijon i östra Frankrike, af en adelsman från Champagne vid namn Robert. Genom en af sina medlemmar, Bernhard af Clairvaux, vann Cistercienser-orden det största anseende och utbredde sig inom kort öfver en stor del af Europa, så att den under sin blomstringstid räknade öfver 2000 kloster och abbotstift. Cistercienser-nunnornas orden stiftades något senare, eller 1120.
- ↑ Langeb. Script. R. Dan. IV. pag. 457, ff.
- ↑ Alvastra grundlades 1144.
