År 1381 öfverlåter Ingerd Birgersdotter 21 örtugland jord i Hagby och Hörsta i Kumla socken till Riseberga kloster, dit hon ingår för lifstiden.
År 138i afstår biskop Thord i Strengnäs biskopstionden af Hackvads socken till Margareta abbedissa och konventet i Riseberga.
År 1430 skänker herr Knut Uddeson på Vänngarn sin gård Vida till vinköp åt klostret, hvilket gåfvobref året derpå förnyas.
År 1437 gifver riddaren Gregert Bengtsson sin gård Ekeby i Almby socken till klostret för sin själs salighet.
Om vi besinna, att denna förteckning upptager endast en del af den jordegendom, som tillhörde Riseberga på grund af testamenten och frivilliga gåfvor, och vi dertill ihågkomma, att detta kloster, liksom alla andliga stiftelser under medeltiden, i jordbyten, köp och förpantningar egde en ymnigt flödande förvärfskälla, så kunna vi göra oss en ungefärlig föreställning om Riseberga klosters inkomster och förmögenhet. De inkomster, som under någon af ofvannämnda förvärfstitlar kommo klostret till godo, voro, ehuru rikliga, i visst afseende obestämda och mera tillfälliga; men klostret hade äfven intrader af mera fast och, så att säga, ordinarie natur. Dessa voro de betydliga landgillen och arbeten, som erlades och utgjordes af klostrets många fästebönder, samt tionden af tvenne med klostret annekterade socknar Edsberg och Hackvad.
Af dessa synes Edsbergs socken redan tidigt blifvit lagd under klostret. I annexionsbrefvet, utfärdadt af konung Birger Magnusson, och faststäldt af biskop Isar i Strengnäs 1304, ålägger konungen Edsbergs sockens innevånare att “framgent, som det länge förut skett, låta Riseberge nunnekloster utfå sina årliga inkomster, emedan deras församling af ålder varit under klostrets ordination”; — och 1329 utfärdar biskop Styrbern i Strengnäs ett nytt bref, hvari han godkänner sina företrädare, biskoparne Anunds och Isars upplåtande af Edsbergs församling och biskopstionden inom samma socken åt Riseberga klo-
