Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102

ster, med förbehållen rättighet för honom att, efter af konventet uppgjordt förslag, insätta kyrkoherdar, och äfven, om så behöfdes, afsätta dem. — Hackvads socken annekterades icke förrän senare. Annexionen gjordes år 1384 af biskop Thord i Strengnäs, som det synes, för att undsätta klostret i den nödställda belägenhet, hvari det råkat genom en nyss öfvergången plundring, sannolikt af konung Albreckts tyska legoknektar.

Cistercienserna voro serdeles gynnade af den påfliga kurian. De urkunder, som dels i original, dels i bestyrkta afskrifter, förvaras i den svenska diplomsamlingen, ådagalägga tydligen, att de fri- och rättigheter, som påfvarna tid efter annan förunnade Cistercienser-orden i allmänhet, äfven kommit de svenska klosterstiftelserna till godo. Men de svenska klostren hade dertill mer eller mindre mäktiga beskyddare i landets konungar. De stadganden, som af konungen gjordes till förmån för ett kloster, eller annan andlig stiftelse, voro dock af den beskaffenhet, att de, enligt lagens uttryckliga ord, icke gällde för längre tid än konungens lifstid. Klostret måste derför hos hvarje efterföljande regent söka bekräftelse på sina erhållna privilegier, på hvilka äfven, der de voro af någon större vigt, biskopen öfver det stift, inom hvilket klostret var beläget, sökte och erhöll den romerska stolens stadfästelse. Häraf den mängd stadfästelse- och skyddsbref, som finnas i våra samlingar, för hvarje klostersamfund, som haft någon större betydelse och omfattning.

Det äldsta dokument af detta slag, som rörer Riseberga, är ett af påfven Innocentius III år 1216 utgifvet skyddsbref, hvaruti han tager klostret i den helige Petri och den romerska kyrkans beskydd och tillförsäkrar abbedissan och nunnorna full besittning af klostrets tillhörigheter. — Man ser häraf, att Riseberga hade abbedissa, hvilket förutsätter, att klostret redan då befann sig på en viss grad af blomstring, enär endast större klostersamhällen stodo under abboter eller abbedissor, men de mindre kongregationerna styrdes af priorer och priorinnor. — Ett nytt “skyddsbref för klostret Riseberga af Cistercienser-orden