Östergötland uppåt Ekeshärad i Vermland, måste han och hans följeslagare, i sex eller sju dagar, lifnära sig af bär, som legat under snön öfver vintern, samt af träsaf och bark, emedan de under hela färden icke kunde träffa, en mensklig boning. De stora skogarna voro dertill beryktade för röfvare och stigmän, och det var en sed, att den, som östan om Vettern ämnade sig öfver skogen inåt Nerike, i kapellet vid Husbyfjöl tog nattvarden och befallte sitt lif i Guds hand. — Midt på Tiveden, i nu varande Bodarne socken, vid Bäckdalsåns utlopp i Bodarnesjön, låg Ramundeboda, af ålder landamäre emellan Svealand och Götarike. Här gick vägen fram emellan landet nordanskogs och sunnanskogs; det vill här säga emellan Nerike och Vestergötland. Vägen kunde blott befaras af ridande och gående[1], och troligen fanns vid Ramundeboda ett sälohus, hvarigenom resan öfver skogen kunde fördelas i tvenne dagsfärder. — Ett par hednagrafvar, af hvilka den ena — i Korsbacken öster om kyrkan — utvisas såsom jätten Hromunders, efter hvilken Ramundeboda skall fått sitt namn, äro märkliga, emedan sådana fornlemningar annars icke förekomma på Tiveden, och de derjemte antyda, att invandrare mycket tidigt här brutit rymningar och nedsatt sig midh i den stora gränsskogen.
Längre fram blir Ramundeboda mer bekant genom konungarnas eriksgata. — “Nu äger han (konungen) eriksgata rida” — heter det i Konungabalken af Upplandslagen[2] — “de äga honom följa, gisslan sätta och eder svärja: och han äger dem lag gifva och frid svärja. Från Uppsala äga de honom följa till Strängianäs. Der äga Södermän vedertaga och honom med grud och gisslan till Svintuna följa. Där skola Östgöter honom med sin gisslan möta och följa genom land sitt
- ↑ Ännu i Gustaf I:s tid var vägen öfver Tiveden så obanad, att ett af besluten på riksdagen i Vesterås 1544 var, att Tiveden skulle upprymmas, så att man lätteligen kunde draga deröfver med vagnar. Bergfalk rec. af Geijer och Strinholm. Skandia 4 Del. s. 394.
- ↑ I Upplandslagen, stadfästad af kon. Birger 1296, handla konungabalkens 3 första flockar eller kapitel om konungens val, eriksgata och kröning. Hvad som här stadgas, var dock ingen nyhet. Eriksgatan var en urgammal hyllningshandling, som nu endast blef i lag närmare bestämd.
