122
och så till midt på skogen Holavidh. Där skola Smålänningar honom möta och följa till Junabäck. Der äga Vestgöter möta med grud och gisslan och följa till Romundeboda. Där skola Närikiar möta honom och följa honom genom land sitt och så till Uphoga-bro. Där skola Vestmän med grud och frid möta och följa honom till Östensbro. Där möta honom Uppländningar och följa honom till Uppsala. Då är den konung till land och rike lagligen kommen, med Uppsvear och Södermän, Göter, Gutar och alla Smålänningar: då har han ridit rätt eriksgata”. — Ramundeboda fick nu såsom gränsort någon större betydelse. På stället uppstod en konungaborg, sannolikt endast en träbyggnad, men dock sådan, att konungarna der kunde stanna och hvila ut under sina resor.
Midsommartiden 1275 var Ramundeboda skådeplatsen för den lättsinnige konung Valdemars hof, då han uppehöll sig här under striden med sina bröder Magnus och Erik. Vi låna från en senare häfdatecknare[1] följande nätta skildring af slaget vid Hofva och Valdemars vistelse på Ramundeboda:
— “Med sitt folk drogo hertigarna in i Sverige och upp genom Östergötland. Magnus lät säga sin broder, konung Valdemar, "att han ville vinna riket eller dö". Konungen skall derpå hafva svarat: "mindre månde han få än riket, om han vågar möta mig med sina danskar och tyskar".
Valdemar hade icke varit overksam. Han hade uppbådat en mängd folk och var redo att möta sina bröder. Men hans lättsinne och obetänksamhet förnekade sig dock icke, äfven i denna sak. Vid midsommarstiden drog han med bondehären ned åt Tiveden.
I Sverike ligga många skoga
En han heter Tived.
Der lade konungens här sig ned,
Vid en by han heter Hofva,
Det må mången man litet lofva,
Den der miste fader och fränder.
- ↑ Starbäck: Berätt. ur Sv. Hist. Del. III, s. 72 ff.
