Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
125

Rhyzelius[1] omnämner två af klostrets priorer: Hans Klemensson, som år 1500, vid Henriksmessan i Örebro, inköpte till klostret en gård Solberga af “välbördiga sven” Peder Olufsson i Gemingehem, och Jakob Jönsson, som år 1319 genom ett gåfvobref, utfärdadt i Romanaboda kloster, öfverlåter till biskop Brask i Linköping en klostrets gård, “liggande i Arboga sunnan vid åna”. Samme författare omtalar, att då Gustaf I, vid kyrko- och klostergodsens indragning, äfven lade beslag på kyrkornas och klostrens lösa egendom, han ur Romanaboda kloster, “ibland mycken annan theras egendom och dyra Clenodier, tagit till rikets tarf och gälds betalning en Monstrantiam af fint silfver, som vog 279 lod och något theröfver”, och gör häraf den slutsats, att klostret varit förmöget och välmående och, liksom de flesta andliga stiftelser under katolska tiden, rikligen och väl försedt med både fast och lös egendom. Detta är likväl falskt. Den tystnad, hvarmed Romanaboda behandlas af urkunderna, är ett talande bevis på, att klostret fört ett obemärkt och tynande lif. Och vi ha i de äldsta och fullständigaste förteckningar, som finnas i Kammar-archivet, på kyrko- och klostergods, hvilka, på grund af Vesterås Recess, blifvit till kronan indragna, icke kunnat upptäcka mer än ett enda hemman, som tillhört Romanaboda, nemligen Klippan, ett skogshemman, beläget i Nysunds socken, på östra stranden af Letelfven.

Då man på närmare håll betraktar det sätt, hvarpå Gustaf I genomförde Vesterås Recess, kunde man vara frestad att läsa ett hån mot den krossade hierarchien i de bref och skrifvelser, med hvilka han beledsagar och förklarar sina kraftåtgärder. Så äfven med Romanaboda. Om än klostret var aldrig så fattigt och kronans vinst med den andliga räfsten härifrån blef liten eller ingen, så stadgade Vesterås Recess likväl uttryckligen, att “klosterfolket borde redligen underhållas, så att

    och ett Kumlaboda, och förlagt det senare till Kumla socken och byn Hörsta, der några obetydliga spår funnits efter en större byggnad.

  1. Monasteriologia. Suiogoth. pag. 241.