124
ur flera sår. Alla sågo frågande på, ryttaren, men han hoppade af hästen och skyndade till konungen.
"Vårt folk" — sade han —
"flyr allt i mossa och kärr.
Vi hafva tappat segern, ty är värr!"
Konungen blef bestört, drottningen likaså. Det var ett helt eget sätt att bota drottningens kittlar; något sådant hade hon ej kunnat tänka sig. Men Kittelbotaren kom allt närmare och med honom fångenskap, förödmjukelse och vanära. — "Drag dig skyndsamt tillbaka, konung Valdemar" — sade budet — "samla ditt folk och rusta dig, att ännu en gång möta din fiende".
Rådet var godt, men i den allmänna bestörtningen och förvirringen fanns icke här någon, som vågade träda i spetsen för saken, ty konungen hade förlorat all besinning. Han flydde hals öfver hufvud från Ramundeboda öfver Vermland till Norge.
När då konungens folk, som stod vid Ramundeboda, fann sig öfvergifvet af konungen, började det draga sig tillbaka. Det ryckte med sitt baner och sina märken upp i Nerike, afbidande der hertigen. Der blef dock ingen strid. Folket gick Magnus tillhanda”.
Under medeltiden uppstod vid Ramundeboda ett litet kloster för munkar af S. Antonii-orden. Vi veta i allmänhet mycket litet om denna munk-kongregation, och känna icke heller när och huru Antoniterna kommit att nedsätta sig härstädes. Om — hvilket är ganska sannolikt — Kumblabo kloster, som omtalas i Elisif-visan, är detsamma som Antoniterklostret Romanaboda[1] på Tiveden, så fanns klostret redan i slutet af 1300-talet.
- ↑ Så skrifves klostrets namn i gamla handlingar. Felskrifningar och bristande kritik hos äldre klosterbeskrifvare hafva emellertid, och intill senaste tider, vållat oreda och förvirring i uppgifterna om detta kloster. Vastovius i sin Vitis Aquilonia omnämner Cumla Boda in sylva Tiveden, fratrum Eremitarum S. Antonii: — Sparrman i sina Antiqua Colleg. Canonic. et Monaster. Su. kallar klostret Romblaboda och gör det till ett Fransiscaner-kloster. Messenius skrifver Romblaboda och Rhyzelius kallar det Ramundeboda, eller riktigare Romanaboda. Denna förbistring har emellertid ledt derhän, att man i stället för ett fått två kloster: ett Ramundeboda
