132
4:o På södra sidan af klostret har förmodligen varit kyrkogården och begrafningsplatsen, sedan jag vid backens sänkning där träffade squeletter (!) af stora menniskor och inne vid klostermuren mellan contreforten låg kropparna långsefter ganska ordentligt med hufvuden åt västern, och var et benrangel, som troddes varit nedsänkt som stående vid mellersta contreforten, omgifvit med någodt kalk, likaledes påträffades inne i skielfva kyrkan 5 stora manslik och ett mindre, som syntes som det varit en qvinna. Källare eller gångar fants inga tecken af, och om de funnits troligen långt före detta nedbrutna.
5:o Tvenne små Stalacliquer (stalaktiter?) träffades äfven i muren den enas mycket liten, likaledes en stor förråstad nyckel och en 8 tums grof spik, hvarå, sjelfva hufvudet har en annan form, än som nu för tiden på dylika smidas; som de lågo långt ner i jorden, skulle man kunna tro de voro sedan klostertiden, men ovisst sedan nu 400 år framskridit, för öfrigt fants inga fornlemningar, utan der och hvar några halfören sedan drottning Christinas och Konung Carl den 10:des tid; några liststenar af brändt tegel träffades äfven, hvilka ej voro huggne utan förmodligen formade före bränningen och af samma goda sammansättning som forntidens tegel alltid är”.
XI.
MINNEN OCH LEMNINGAR EFTER NÅGRA AF DE ÄLDSTA KYRKORNA.
Sägnen angifver tvenne större stensättningar, den ena, en aflång fyrkant, i Tärntorps äng på Katrinebergs egor i Lernäs socken, och den andra, en bred oval, på sydvestra sluttningen af den s. k. Stenkullabacken på Björnhofda egor i Asker, såsom lemningar efter dessa socknars första kyrkor, hvilka, enligt folkets förmenande, för trollens skull måst flyttas. Den förra
