Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

134

i sydvestra kanten på kullen, visar sig hörnet af en väl bibehållen grundmur, byggd af kalkstenshällar med mellanslaget cement[1]. De spår efter forna begrafningar, som äfven här emellanåt påträffas, visa, att byggnaden under en aflägsen tid varit en kristen kyrka.

Eremitkapellet på Kägglan ligger inom Ödeby socken, i gränsen emellan Ringaby och Finåkers skogar, i en skogsäng, ungefär 1000 alnar vester om hemmanet Djupdalen. Grundmurarna, som äro byggda af bergfallen gråsten med fast kalkbruk, samt äro 2 till 3 fot höga och 4 fot tjocka, synas vara lemningar efter något litet kapell, som utvändigt haft en längd af 45 och en bredd af 36 fot. I backen, söder om ruinen, synas spår efter en med mycket arbete anlagd väg, som utan tvifvel är en lemning efter den uräldsta stråkvägen mellan Nerike och Vestmanland öfver Kägglan.

Våra äldre handlingar omtala icke, så vidt jag känner, någondera af dessa kyrkor. Deremot vet folket att berätta, att Kullkyrkan varit den första kyrkan i Mosås, och så gammal, att hon förstördes vid syndafloden, och om Kapellet i Kräklinge, att det väl varit en kyrka, men som icke tillhört Kräklinge, utan klosterfolket i Riseberga, hvilka, när de kände tvånget inom klostermurarna för tryckande, plägade resa ditut för att öfva sin gudstjenst. Kapellet på Kägglan har, enligt folktron, varit ett “munkkloster”, och äldre topografer omtala det såsom ett capella Eremitarum. Emellertid finnes det icke omnämndt i äldre urkunder; men det synes troligt, att byggnaden, om än icke en bostad för eremitmunkar, dock varit ett kapell eller bönehus, der de resande kunde förrätta sin andakt, innan de företogo den mödosamma och vådliga färden öfver Kägglan.

Vid Hörsta i Kumla, i gamla byn invid vägen, fanns fordom murlemningar efter en större byggnad. Dessa murar blefvo på 1700-talet nedbrutna och stenen förd till den ett stycke der-

  1. Så snart Nerikes Fornminnes-Förening utverkat sig tillstånd af jordegaren, Majoren och Riddaren A. König på Skoftesta, att anställa gräfningar, skall denna fornlemning blifva föremål för en noggrann undersökning.