138
En annan beskrifning handlar om Kils kyrka. Efter hvad man känner, har denna gamla kyrka, som under medeltiden var helgad åt S:t Olof och, enligt folksägnen, byggd af honom sjelf med biträde af jätten Kilevigge, genomgått två grundliga omstöpningar, nemligen åren 1618 och 1779. Före den senare ombyggnaden, då nästan allt, som fanns qvar ifrån katolska tiden, förstördes, uppgjorde då varande v. pastorn, sedermera kyrkoherden i Götlunda, G. Tiselius en ritning öfver kyrkan, med bifogade förklaringar. Af denna ritning, eller “dessin” — såsom författaren kallar sitt arbete — förvaras ett exemplar i kyrkans sakristia och ett i kongl. Vitt. Hist. och Ant. Akademiens archiv i Stockholm.
Till belysande af sina ritningar har Tiselius tillagt följande förklaringar: “a sakristian, b Anrepska grafven, skiljd med ett brädskrank, c predikstolen, d altaret, e tvenne slutne dörrar, f en bruklig förmur, g brukliga kyrkodörren, h munkoffersaltaren, i munkebänkar, k rund pelare, bär 4 hvalf, m tornet, som står på predikstolshvalfvet, bestående af en stock med påspikade slaner (ribbor), nog lutande, o utbyggnad öfver offeraltaren, p (q) murstumpar, r, s vestra hörnen, t ritningar under takfoten, då kyrkan icke varit högre, u ett litet fönster, w vigvattenkärl”.
